Levande väggar för framtiden

Västerås domkyrka: mellan de tysta väggarna i sten slår hjärtan i väl och ve sedan 750 år – i dag och framåt.

”Ja, vi är omslutna av trafikens mumlande som vandrar runt
längs domkyrkans väggar.
Där glider yttervärlden som en genomskinlig film
och med kämpande skuggor i pianissimo.”

Efter orgelkonserten reser sig poeten ur kyrkbänken och går ut till platsen utanför domkyrkan i Västerås med biskopsgården och konsistoriehuset - som numera rymmer Café Malin, med namn efter Malin Hising. Dikten är hämtad från Tomas Tranströmers Kort paus i orgelkonserten ur samlingen Det vilda torget (1983).

Domkyrkoplan

Platsen har sett kyrkobesökare och gymnasister ila över stenläggningen i månghundrade år. I den växande staden är Domkyrkoplan mellan domkyrkan, konsistoriet och biskopsgården fridlyst för seklers framfart. Samtidigt är den skådeplats för nya idéer, liv och framsteg i utvecklingens och utbildningens tecken för generationer.

Domkyrkan Vårfru. Sankta Maria och Sankt Johannes Domkyrka har den hetat. Tornspiran har spanat över Västerås sedan 1420. Nuvarande spiran låter vänta på sig 250 år med sina 91,8 meter uppåt himlen.

Utveckling i alla tider

Prakt, bön och brand. Eldsvådor och blixtnedslag, som i juli 1702 när blixten slår ner i kyrkorummet under pågående högmässa och sliter ett stort hål ur väggen.

Tranströmer har tagit plats inför orgelkonserten 1983 och läktarorgeln ljuder med 65 stämmor, tillverkad 1898, liksom kororgeln vid högaltaret från 1961–1962. Tonerna stiger mot valven då som nu, som 2023, 2083… Alltid i utveckling inom samma väggar sedan 750 år.